Upproret leddes av stormännen Johan och Birger Filipssöner, som tillhörde en släktgruppering som vi brukar kalla Aspenäsätten efter stamgodset Aspenäs (i Malexanders socken, i södra Östergötland). Familjen tillhörde det gamla stormannaskikt som hade styrt och ställt tämligen självsvåldigt i sina respektive bygder före Birger jarls nyordning i mitten av 1200-talet. Storebror Johan var gift med Ingeborg, dotter till den förmögne Svantepolk Knutsson och Benedicta Sunesdotter. Lillebror Birger var gift med Ulfhild, dotter till östgötalagmannen Magnus Bengtsson, som var närbesläktad med kungafamiljen. Johan och Birger Filipssöner hade minst två systrar, varav en gifte sig med lagman Filip Törneson av Närke, en annan med Karl Tjälvesson till Fånö, ett rikt herresäte vid västra stranden av Ekolsundsviken i Uppland. När bröderna gjorde uppror kunde de alltså vila sig mot ett omfattande släktnätverk, med gott om likasinnade. Enligt norska kungasagor började det med att en tvist uppstod mellan Johan Filipsson och kung Valdemar, Birger jarls son, som efter tillfällig försoning lät fängsla honom år 1273. När Johan blivit fri vände han sig till den norske kungen, som förhandlade fram ett förlikningsmöte i Skara. Medlingen misslyckades, varefter Johan tog sin tillflykt till Norge. När Magnus Ladulås störtade Valdemar och grep makten i Sverige år 1275 stred Johan på den segrande sidan och kom under en tid att stå kung Magnus nära. Hans namn förekommer ofta i periodens kungliga dokument. Inom kort hade dock Johan blivit lika bitter fiende till den nye kungen som han varit till den gamle. Enligt Erikskrönikan var det ett klassiskt maktkampsscenario. Johan Filipsson motsatte sig att kung Magnus holsteinske svärfar och andra utlänningar hade fått stort inflytande över riksstyrelsen på hans egen bekostnad. På sommaren 1278 gjorde därför bröderna uppror tillsammans med systersonen Johan Karlsson, Filip Finvidsson av Rumby och Anund Tunesson av den västgötska Vingätten. Väl att märka är det inte säkert att Erikskrönikans orsaksförklaring är korrekt. Andra konfliktanledningar fanns, till exempel en önskan att återta egendomar som släkten förlorat åren 1247–1251, då Birger jarl kuvat sina fiender och konfiskerat mycket jord. Allt tyder på att kung Magnus togs på sängen. Filipssönerna hade stora framgångar på sommaren och hösten, sannolikt på grund av överraskningseffekten. Drottningens far tillfångatogs på borgen Gällkvist vid Skara, där Magnus danske förtroendeman Ingemar dödades. Borgen vid Jönköping försattes i belägring. Magnus tvingades retirera och försona sig med bröderna. År 1279 finner vi återigen Johan Filipsson vid Magnus Ladulås sida, men så fort denne fick chansen att ge igen klämtade klockan för bröderna. År 1280 greps och fängslades upprorsledarna på Gällkvist och sändes till Stockholm, där Johan och Birger, samt ett antal av deras förbundna, halshöggs i ett torn vid Norrbro. Avrättningen skall ha ägt rum i augusti samma år. (Dick Harrison artikel i Svenska Dagbladet 2019-01-18)