Sven Tveskägg (på fornnordiska: Sveinn Tjúguskegg, på danska: Svend Tveskæg, på engelska: Sweyn Forkbeard) kung av Danmark 985-992 och 993-1014, kung av England 1013-1014. Han utgjorde förmodligen den reella makten i Norge bakom Erik Håkonsson, tillsammans med den svenske kungen Olof Skötkonung, under åren 1000–1014. Svens företrädare på den danska tronen var hans styvfar, Harald Blåtand, även om källorna talar om ett allt annat än vänskapligt förhållande mellan dem. Sven var förmodligen oäkta son till Harald, och en legend berättar att Harald presenterades för sin son första gången hos vikingahövdingen Palnatoke. Enligt en teori erövrade han makten från fadern med hjälp av skånska stormän (en av hans farbröder, Strutharald, förmodas ha varit kung i detta landskap och också haft ett horn i sidan till fadern). Enligt nya uppgifter i Vikingakungens guldskatt är Harald Svends styvfar. Hans riktiga far var Knut Gormsen som dog innan Svend föddes. Under en kort period 992-993 förlorade Sven den danska kronan till den svenske kungen Erik Segersäll efter att denne inlett ett erövringståg mot Danmark som hämnd för Svens stöd till dennes rival Styrbjörn Starke i slaget vid Fyrisvallarna. Han återtog dock den danska kronan, då Erik blev sjuk, och drog sig tillbaka redan följande år. År 1000 ska Sven Tveskägg, Olof Skötkonung och Erik jarl, enligt fornnordisk tradition och sagalitteratur,ha besegrat den norske kungen Olav Tryggvason i sjöslaget vid Svolder. Efter detta styrde förmodligen Sven, Olof och Erik Norge (åtminstone den södra delen av landet) tillsammans. Sven var också den förste vikingen som lade under sig England. Detta skedde efter att han sommaren 1013 seglat över Nordsjön med en invasionsarmé, med mål att störta den anglosaxiske kungen Ethelred II och lägga under sig öriket. Vid landstigningen i nordöstra England flydde Ethelred till Normandie, vilket lämnade fritt för Sven (som kallas Sweyn Forkbeard i de engelska kungalängderna) att utropa sig till kung även över England. Sven Tveskägg blev dock sjuk och avled 2 eller 3 februari 1014 i Gainsborough i England. Källorna motsäger varandra om hans gemål. Enligt isländska källor var han gift med Sigrid Storråda, som efter sin make Erik Segersälls död gift om sig med Sven. De två skulle ha blivit föräldrar till Knut, som var med på invasionsresan 1013 och efter faderns död tog över dennes danska välde runt Nordsjön. Stoftet efter Sven fördes till Danmark för begravning, möjligen i Roskilde men enligt vissa källor mer sannolikt Trefaldighetskyrkan i Lund (den kyrka som han själv låtit uppföra – se ovan). Enligt europeiska källor, bland annat Adam av Bremen, var han istället gift med den polska prinsessan Gunhild. Hon var troligen dotter till Mieszko I av Polen och Dubrawka av Böhmen. Detta bekräftas av Sven Rosborns uppgifter. Genom segern vid Svolder och erövrandet av England skapade Sven ett nordsjövälde och ett av de största nordeuropeiska rikena. Dess yta ökades ytterligare på av sonen Knut.
Från 1990-talet och framåt har det antagits att Sven Tveskägg grundade Lund. Idag tror forskare att det snarare var hans far Harald Blåtand som lade grund för staden. Modern datering på gravplatser visar nämligen på att Lund funnits i ett par decennier innan Sven Tveskägg tog makten genom ett uppror år 986 eller 987. Den bakomliggande orsaken till upproret känner vi idag inte till. Gravarnas ålder innebär också att det förmodligen var Harald Blåtand som byggde Skånes första träkyrka. När det gäller Trefaldighetskyrkan, eller den såkallade Drottens kyrkoruin, pekar allt fortfarande på att den lät byggas av Sven. Erövringar Som dansk kung hamnade Sven i konflikt med både svenska och norska kungar, och enligt vissa källor tvingades han i landsflykt av den svenske kungen Erik Segersäll. Detta är dock omtvistat eftersom han under tiden för den påstådda landflykten grundade ett myntverk i Lund och byggde flera kyrkor i Danmark. Efter sjöslaget vid Svolder omkring år 1000 tilldelades Sven Tveskägg mark i södra Norge. Hans rike började då omsluta Nordsjön från både norr och öst, och han vände blicken västerut. I Västerled Sven genomförde många plundringståg mot England under sin regeringstid, vilka resulterade i stora tvångstributer i form av silverskatter – såkallad danagäld. Räderna eskalerade till en fullskalig invasion, och efter att London kapitulerat och den engelske kungen Ethelred (”den villrådige”, på engelska Æthelred the Unready) flytt till Normandie utropade sig Sven till kung av England. Knappt ett år senare dog han av sjukdom. Det är oklart var han är begravd, men enligt en källa var det i sin Trefaldighetskyrka i Lund han fann sin sista vila. Hans son och efterföljare Knut den Store (som har ett torg namngett efter sig i Lund) erövrade senare resten av England, och härskade på så vis över hela Nordsjön.