Stamfar för släktens senare medlemmar blev deras yngre halvbror Broor Andersson (d 1647), vars mor var Anders Sigfridssons andra hustru Anna Brodersdotter (Buth), änka efter Krister Persson (Halvhjort av Flishult; bd 18). Han inskrevs 1597 som "Broderus Rhelamb Suecus" vid universitetet i Marburg men har inte i övrigt kunnat beläggas ha använt släktnamn. Att B så sent började studera i Marburg har föranlett tvivel (Sikeborg) på riktigheten i uppgifter på hans begravningsvapen respektive epitafium i Klara kyrka i Sthlm (Brandel), att han skulle ha blivit född redan 1568 eller 1569, särskilt som moderns föregående make avrättats först 3 jan sistnämnda år. Han gifte sig 1605 med Axel Oxenstiernas farbror Erik Gabrielssons (bd 28, s 471) dotter Anna och blev kammarråd 1613, ståthållare i Närke och Värmland samt Arboga, Nora och Linde bergslag 1622 samt i Västmanland 1624, assessor och vice president i Svea hovrätt 1627 samt president i Åbo hovrätt 1630. Sedan B:s son Erik Brorsson R (d 1635) vid en middag i Tyskland 1631 råkat förtörna Gustav II Adolf, kom även B i onåd och avsattes 1632 från presidentämbetet samt fick sina förläningar indragna. 1634-37 var han landshövding i norra och södra Finland samt Åland, troligen till följd av den med Erik Brorsson R befryndade Axel Oxenstiernas inflytande i drottning Kristinas förmyndarregering. Hans sätesgård var det förutnämnda fäderneärvda Bro. (Riksarkivet)