Skånska glasbruket
Vår historia börjar 1658. Skåne har blivit svenskt och försvenskningen börjar så smått med förbehållet att skåningarna ska få fortsätta prata danska och danska lagar ska gälla. Men oroligheterna fortsätter och kulminerar i ett nytt krig 1675-1679. Efter detta snabbas försvenskningen upp. Svensk lag och svensk kyrkoordning införs. Ett efter ett klipps banden med resten av Danmark och varor som tidigare har kommit den vägen måste tillverkas inhemskt istället. Detta gäller även glasvaror såsom fönsterglas, flaskor och burkar. Det finns endast ett par större glasbruk i Sverige vid den här tiden och de kan inte försörja en helt ny landsända som Skåne ändå är.
Vid tiden för det Skånska kriget 1675-1679 arbetar Jöran Adlersteen på svenska generalguvernementet i Skåne som kamrer. Han deltar i den svenska reduktionskommissionen som i princip går ut på att minska adelns ägande och öka kungens. Jöran verkade vara en ganska driftig person och på 1690-talet ansöker han om tillstånd för att starta ett glasbruk i Skåne. För att driva ett glasbruk behövs skog som bränsle för ugnarna och till pottaska, sand och kisel som material till glaset, kvarts till det gröna glaset och vatten. Jag vet inte hur det gick till när han valde den här platsen. Men uppenbarligen hade han svårt att se någon skog när han blickade ut från sitt slott Gyllebo på Österlen. Kanske har han hjälp av någon geolog. Oavsett hittar han till slut den här platsen.
Han hittar sin första inspektor i Stockholm. Måns Ståhle vet vi inte så mycket om mer än att han har erfarenhet från ett glasbruk på Kungsholmen i Stockholm. Han är ungkarl. Kanske lockas han av den fina titeln och äventyret. Men att flytta ut till den mörka Skånska skogen som fortfarande kryllar av övervintrande snapphanar och fullt av svenskhatande människor på landsbygden som drabbats så hårt av krigen är ganska modigt.
Nästa steg är att hitta kompetent personal. Adlersteen får hjälp av den svenska kungen Karl XI med att skicka sändebud till Tyskland. Det är i Tyskland som de kunniga glasblåsarna finns vid den här tiden. Hur man lockade dem till de svenska skogarna kan man också fråga sig. Men visst, det är populärt idag att fira semester i de svenska skogarna. Det kommer ca 30 glasarbetare med sina familjer innan år 1700 och många av dem stannar under hela tiden glasbruket är verksamt. Det blir som en egen tysk koloni i skogen söder om Perstorp. De har till och med en egen präst. Vissa namn lever kvar än idag i Skåne. Giertz, Konkel och Wentzel är exempel. Det kan vara så att de härstammar från de invandrade tyskarna. I den lilla byn som bildas kring glasbruket finns det andra arbetare också, som snickare, murare, slaktare, skräddare och skomakare. Som sig bör finns det också en krog med en krögare. Vid glasbrukets höjdpunkt vid 1750 bor 140 personer i och runt glasbruket.
Produktionen drar igång med både bruksglas och konstglas. Glasen säljs av kringresande försäljare och det finns även egna glasbodar i Malmö, Karlshamn och Stockholm.
Jöran Adlersteen dör 1713 i Karlskrona. Han sätter ett kycklingben i halsen och bryter sen nacken när han försöker ställa sig på huvudet för att få upp det. Efter hans död 1713 ärvdes glasbruket av döttrarna Kristina Beata, Ulrica och Maria. Kristina Beata tar så småningom över driften. Hon driver glasbruket under större delen av dess verksamhetstid, i 41 av dess 70 år i drift. Vi hennes död 1754 överlåts bruket till släkterna Schönström och Sjöstjerna.
Måns Ståhle lämnar glasbruket 1709. Han flyttar till Höör och där försvinner spåren efter honom i Yxnaholma 1725. Hans efterträdare som inspector blir Sven Hörling mellan 1709 och 1727 och Knut Frijs mellan 1727 och 1747. Inspektorn på glasbruket skötte ruljansen av glasbruket men blev också lite borgmästare i den lilla byn runt glasbruket. Det finns exempel på där inspektorn gick in och avgjorde i tvister mellan invånare i byn.
1731 dyker Jacob Wessman upp i kyrkböckerna. Han står med titeln monsieur och skrivare och från 1741 är han bokhållare på glasbruket. Han är född någon gång efter 1700 på Årups mölla i Ivetofta socken vid Bromölla. Hans far var möllaren och länsmannen Hans Wessman. 1747 blir Jacob Wessman inspektor på glasbruket. Till en början befinner sig glasbruket i en högkonjunktur. Men i mitten av 1750-talet hopar sig problemen. Man har gått hårt åt skogarna runt om Henrikstorp där glasbruket ligger. Under hela glasbrukets historia är detta en följetong där man hela tiden är tvungen att utöka sitt markägande för att komma åt skogarna. Nu återstår mest bara kalhyggen. Dessutom har konkurrensen ökat med fler glasbruk runt om i landet. Wessman försöker till och med rädda glasbruket tillsammans med ägaren Ulrika Adlersteen genom att ta ett lån på 2700 riksdaler i eget namn. När bouppteckning för Ulrika Adlersteen görs tas detta inte upp och Wessman får aldrig tillbaka sina pengar. Lånet hjälper inte för att rädda situationen utan glasbruket säljs till greve Hamilton från Barsebäck 1861. Hamilton har inte för avsikt att bedriva någon glastillverkning. Han är bara ute efter skogsbruket och veden som han behöver för att värma upp sitt slott.
1762 under kristi himmelfärdshelgen, efter att glastillverkningen avbrutits och nästan alla glasarbetarna flyttat drabbas glasbruket av en mordbrand och totalförstörd. Skräddaren Niklas Malmlöf anklagas för dådet och Jacob Wessman misstänks vara delaktig och anlitat Malmlöf till att utföra det. Det går inte att bevisa Wessmans inblandning och än idag vet man inte om han var delaktig. Malmlöf döms till döden genom halshuggning, men straffet mildras till spöstraff och livstids straffarbete på Varbergs fästning. Hans fru som under rättegången är gravid med deras tredje barn visar sin lojalitet mot maken och vandrar upp till Varberg under hösten 1763. Hon finns med i kyrkböckerna för Varbergs fästning ända tills de båda dör på 1790-talet. Oklart hur hon bor och hur hon spenderar sin tid. Det troliga är att hon försörjer sig genom sysslor på fästningen.
Jacob Wessman avslutar sitt liv som gästgivare på Blekemossa gästgiveri och dör 1771.
(Text av Joachim Schönström baserad på information från Guno Haskå: På skånska glasbrukets tid.)
 |
| Karaff från Skånska glasbruket skänkt till Perstorps kyrka 1754 av Jacob Wessman. |