Född omkring 1210 i Bjälbo i Östergötland, död 21 oktober 1266 på Jälbolung i Västergötland var en svensk jarl och storman. Birger jarl är omnämnd första gången 1237 och verkade mellan 1248 och 1266 som en svensk jarl. Först styrde han informellt över Sverige som förmyndare för sin son kung Valdemar (från 1250 tills denne kröntes 1251), sedan ihop med sonen (till sin död 1266). Birger sägs också vara den som grundade Stockholm år 1252. På grund av de språkliga förändringar som namnet Birghir och ordet jarl undergått finns en mängd stavningsvarianter som Birge jerl och Börje järl i äldre källor, men formen Birger jarl har blivit standard i nysvensk tid.

Birger var son till Magnus Minnesköld och Ingrid Ylva. Enligt en uppgift hos Olaus Petri var Ingrid Ylvas far kungasonen Sune Sik. Det har debatterats länge huruvida en sådan person har existerat. Birger Jarl föddes förmodligen i en ännu outgrävd gård inte långt ifrån Bjälbo kyrka. Då fadern dog runt 1210 växte Birger upp med sin ensamstående mor och äldre bröder. Eftersom Magnus Minnisköld uppges ha avlidit antingen 1208 eller 1210, måste Birger Magnusson ha fötts senast 1211, förutsatt att uppgiften är riktig. Vid undersökningar i början av 2000-talet, av vad som sannolikt är Birger Magnussons kvarlevor i Varnhems kyrka, konstaterades att han vid sin död 1266 var 50 till 55 år gammal. Han var alltså tidigast född omkring 1210. Om uppgifterna om faderns död och resultaten från undersökningarna av kvarlevorna kombineras blir slutsatsen att Birger Magnusson bör ha fötts någon gång omkring 1210. Birger Magnusson gifte sig omkring 1235–1237, i alla fall före 1241, med prinsessan Ingeborg, syster till svenske kungen Erik som var den siste regenten av sin ätt. De fick flera barn och två av sönerna blev kungar: Valdemar, för vilken Birger jarl blev förmyndare 1250 samt Magnus Ladulås som blev kung då han avsatte sin bror Valdemar 1275. Enligt Dick Harrison var ett av Birgers första kända offentliga uppdrag att medla i en småländsk konflikt mellan cisterciensmunkarna i Nydala kloster och bönderna i Östbo härad 1238. Birger jarl ledde det så kallade andra korståget mot tavasterna i Finland år 1238 eller 1239. Den 15 juli 1240 utkämpades slaget vid Neva mot ryska trupper under prins Alexander av Novgorod (född 1220), som på grund av floden Neva fick namnet Alexander Nevskij. Ett annat diplomatliknande uppdrag var när han 1241 var kung Eriks representant hos kung Håkon av Norge. Birger Magnussons företrädare på jarlämbetet var hans kusin Ulf Fase. Denne hade möjligen blivit jarl redan 1220, under Johan Sverkerssons regeringstid. Johan Sverkersson avled dock redan 1222 på Visingsö och med honom utslocknade den sverkerska ätten. Som enda möjliga kungakandidat utsågs den bara sex år gamla Erik Eriksson, från den erikska ätten, till kung. Under hans förmyndartid styrdes riket emellertid av ett riksråd bestående av stormän och biskopar. En av medlemmarna i rådet var Knut Holmgersson (Knut långe), som i slaget vid Olustra 1229 avsatte den endast 13-årige kungen och själv intog tronen. Knut Holmgersson tillhörde de så kallade folkungarna (inte detsamma som folkungaätten), en konservativ gruppering av stormän som motsatte sig centralisering av riket. Efter Knut Holmgerssons död 1234 återkom kung Erik men den verkliga makten låg hos jarlen och folkungen Ulf Fase, som lär ha varit en anhängare till Knut Holmgersson och alltså i opposition mot kung Erik. Mellan åren 1247 och 1248 försvann dock Ulf Fase från scenen, sannolikt undanträngd av en allt mäktigare Birger Magnusson. Ulf Fase uppges ha ställt sig på tronpretendenten Holmger Knutssons och folkungarnas sida i slaget vid Sparrsätra 1247 och förlorat mot kung Eriks och Birger Magnussons trupper. Det är troligt att Ulf Fase antingen dog i slaget eller att han avrättades på order av kungen och Birger Magnusson, som därefter övertog jarlämbetet. Fram till sin död 1266 var nu Birger jarl Sveriges egentlige styresman. I februari 1248 hölls det så kallade Skänninge möte där riktlinjerna för rikets relation till den katolska kyrkan drogs upp. Med på mötet med den utsände kardinalbiskopen Vilhelm av Sabina var förutom Birger jarl: ärkebiskop Jarler, rikets fem övriga biskopar, klosterledare, präster samt lagmannen i Östergötland och ett antal stormän. Medan Birger jarl befann sig på korståg i det inre av Finland och bland annat grundade Tavastehus slott, avled 1250 kung Erik den läspe och halte och med honom utslocknade den erikska ätten. Birger jarls son Valdemar valdes då, endast cirka tio år gammal, till kung. På sin mors sida härstammade Valdemar från den erikska ätten. Kungavalet skedde innan Birger jarl hunnit hem från Finland. I slaget vid Herrevadsbro 1251 besegrade Birger jarl en grupp upproriska stormän (folkungar), däribland Knut Magnusson (Bjälboätten), Filip Knutsson och Filip Larsson. Efter Ingeborgs död 1254 gifte Birger 1261 om sig med den danske kungen Abels änkedrottning Mechtild av Holstein. Sommaren 1266 träffade han tillsammans med sina söner en påvlig delegat i Kalmar. Enligt Erikskrönikan grundade Birger staden Stockholm (omkring 1252). Birger jarl räknas som stamfar till folkungaättens kungliga gren. Han var den siste i Sverige som använde titeln jarl men hade inget känt tillnamn. Jarl var alltså inget tillnamn eller efternamn utan en titel. En intressant aspekt avseende Birger jarl som kan vara värd att nämnas är att han var den sista svenske regenten som blev omdiktad av en isländsk skald, enligt det från vikingatiden traditionella mönstret; nämligen av Sturla Thordarson, vilken för övrigt var Snorre Sturlassons brorson. I Rigas stadsarkiv hittades Magnus Ladulås sigill, vilket han ärvt från sin far Birger Magnusson, där Birger Magnusson kallar sig Birgerus seciindus. Birger avled den 21 oktober 1266 på Jälbolung i Västergötland. Han begravdes i dåtidens cistercienserkloster i Varnhem. På hans gravsten finns bilder av jarlen själv, hans andra maka, Mechtild och sonen Erik. Birgers och Mechtilds gravar i Varnhems kyrka öppnades i maj 2002. Osteologiska data liksom en DNA-analys av kvarlevorna har därefter bekräftat att graven verkligen är Birger jarls grav. En konsolsten i Varnhem, i form av ett huvud, har av konstvetenskapsprofessorn Jan Svanberg identifierats som föreställande Birger jarl. När Stockholms stadshus byggdes var det tänkt att Birger jarls kvarlevor skulle flyttas till en sarkofag vid tornets fot men Varnhems kyrkofullmäktige sade nej, och graven i Stockholm förblev tom. (wikipedia)

Birger Magnusson förde en sköld med ett upprest gående lejon i guld över tre ginbalkar i silver på blå sköld bestrött med rosor

Den store fursten Birger jarl som Erik Dahlbergh föreställde sig honom på 1600-talet.

Vaxbyst av Birger jarl på Medeltidsmuseet i Stockholm.

Birger jarls staty på Riddarholmen ger en sentida fantasibild av honom.

Birger jarls sigill

Birger jarls kenotaf vid Stockholms stadshus (tom).

Birgers, Mechtilds och Eriks grav.