Birgersson Folkungaätten, Valdemar
Född 1239 [1] .
Död 1302-12-26 i Nyköpings slott [2] .
valdemar_bildstod.jpg
Valdemar Birgersson Folkungaätten.
Född 1239 [1] . Död 1302-12-26 i Nyköpings slott [2] .
F Birger Magnusson Jarl Folkungaätten.
Född omkring 1210 i Bjälbo (E) [1] . Död 1266-10-21 i Jälbolung [3] .
FF Magnus Minnesköld av Bjälbo Folkungaätten.
Död 1208-01-31 [2] .
FFF Bengt Folkesson Snivil.
Begravd i Vadstena Kloster [2] .
FFFF Folke den tjocke .
Död efter 1100 [2] .
FFFM Ingegerd Knudsdatter af Danmark.
   
 
FM Ingrid Ylva .
Död omkring 1251 [1] .
   
 
   
 
M Ingeborg Eriksdotter.
Född mellan 1210 och 1216 [1] . Död 1254-06-17 [1] .
     
 
   
 
     
 
   
 

Levnadsbeskrivning


Valdemar Birgersson, född omkring 1238 eller 1239, död 26 december 1302 på Nyköpingshus, var kung av Sverige 1250–1275, son till Birger jarl och Ingeborg Eriksdotter av Sverige och gift 1260 med Sofia Eriksdotter av Danmark. Från och med Valdemars regering upphöjdes en väletablerad svensk högreståndssläkt från Bjälbo till svensk kungaätt genom ingiftet i den Erikska ätten vilken utslocknade med Valdemars morbror kung Erik. Han efterträdde sin morbror Erik Eriksson som kung 1250, alltså som minderårig, eftersom han härstammade från fyra mäktiga familjer. Hans farfar var Magnus Minnesköld, som stupade i slaget vid Gestilren, ett av slagen mot Sverkerska ätten. Hans farmor var Ingrid Ylva, som möjligen var sondotter till Sverker den äldre. Hans morfar var kung Erik Knutsson av Sverige och hans mormor Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar den store. Valdemar kröntes till kung vid elva års ålder. Det skedde i Linköpings domkyrka år 1251. De ratade tronpretendenterna Filip Knutsson och Knut Magnusson gjorde då uppror och samlade en blandad här av norrmän och tyska legoknektar. Upprorshären förlorade dock mot Valdemar och fadern Birger jarls armé i slaget vid Herrevadsbro i Västmanland. Upprorsmakarna liksom flera tyska soldater avrättades. Under de första sexton åren var Valdemars far Birger jarl den faktiske regenten. Under dennes styre infördes de så kallade fridslagarna som reglerade hemfriden, kyrkofriden, tingsfriden och kvinnofriden. År 1260 gifte sig Valdemar sig med Sofia Eriksdotter av Danmark. Giftermålet skedde sannolikt i Jönköping men platsen kan även vara Öninge i Ödeshög, Erikskrönikan uppger Ymninge. År 1266, när Valdemar var omkring 26 år gammal, avled fadern Birger jarl. Valdemar fortsatte som kung i blott nio år efter faderns död. Kung Valdemar har under sin 25-åriga regeringstid egentligen lämnat relativt få spår. Han har desto mer omtalats för sina kärleksaffärer. Av dessa är flera älskarinnor kända med namn, främst hans svägerska, prinsessan Jutta av Danmark, och även (möjligen hustrur efter Sofia) "Kristina av Danmark" (okänd härstamning), Katarina av Gützkow (dotter till hertig Jaxa av Salzwedel) samt Lukardis. Med Jutta ska Valdemar ha fått en son, och han gjorde på grund av den kärleksaffären en botgöringsfärd till Rom år 1274. När kung Valdemar återvände från Rom tycks han ha råkat i konflikt med sina bröder. Valdemar verkar ha haft en arvstvist med brodern Erik. Erik fick stöd av stormannen Johan Filipsson men Valdemar fängslade dem båda. Erik flydde och fick nu stöd av brodern Magnus. Detta ledde till ett uppror 1275, Erik och Magnus fick av danska kungen Erik Klipping även danska knektar, och Valdemar förlorade mot dem i slaget vid Hova. Valdemar och Sofia flydde till Norge. När Valdemar strax därefter återvände till Sverige för att ta upp kampen tillfångatogs han. Hans bror Magnus Ladulås tog makten och valdes till kung. Valdemar frigavs dock och kallades hertig över Götaland. Genom att Magnus inte betalat sin skuld till Erik Klipping gjorde Magnus år 1276 gemensam sak med Valdemar. Krig utbröt mellan Sverige och Danmark. Kung Magnus föredrog då att betala skulden och lämna staden Lödöse i pant. Även med Valdemar valde kungen förhandlingsvägen. År 1277 fick Valdemar hela Götaland som hertigdöme mot det att han avsade sig kungavärdigheten och erkände Magnus som sin överherre. Om Valdemar var inblandad i Folkungaupproret som nästan störtade Magnus från tronen är osäkert. Dock fråntogs Valdemar sina förläningar och avtvingades en förnyad tronavsägelse. Därefter kom han att vistas nio år i Danmark, där han under 1284–85 innehade Malmö. Av okänd anledning återvände Valdemar till Sverige. Brodern Magnus lät år 1288 sätta honom i fängelse på Nyköpingshus. Officiellt på grund av att han var otillräknelig och hade väckt anstöt genom sitt lättsinniga leverne. Han dog 1302 på Nyköpingshus. Enligt en traditionell uppfattning är han begravd i Vreta kloster. Enligt en nyare hypotes har han begravts i Riddarholmskyrkan i Stockholm.

valdemar_nyk_pingshus.jpg
Valdemar fängslades i 14 år på Nyköpingshus där han avled år 1302.

valdemar_bildstod.jpg
Samtida bildstod av kung Valdemar i Skara domkyrka av okänd skulptör.

Relationer och barn

Gift 1260.

Sophie Eriksdotter af Danmark

Född efter 1239 [2] .
Död 1286 [2] .

Erik Valdemarsson Folkungaätten.

Född efter 1260 [2] .
Död 1261 [1] .

Ingeborg Valdemarsdotter Folkungaätten.

Född mellan 1261 och 1263 [1] .
Död från 1290 till 1292 [1] .

Erik Valdemarsson Folkungaätten.

Född från 1271 till 1272 [1] .
Död 1330 [1] .

Marina Valdemarsdotter Folkungaätten.

Rikissa Valdemarsdotter Folkungaätten.

Död 1292 [1] .

Katarina Valdemarsdotter Folkungaätten.

Död 1283 [1] .

Margareta Valdemarsdotter Folkungaätten.

Död efter 1288 [1] .


Källor
  1. wikipedia
  2. finnholbek.dk
  3. wikipedia/Erikskrönikan

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Tillbaka till startsidan Framställd 2024-05-20 med hjälp av Disgen version 2018.